Handlar det om att nöja sig?

Idag kom en sorglig känsla över mig när familjen skulle fira jul. Det var en stol för lite. Jag hade inte den där människan där som suttit brevid mig vid alla helgdagar och födelsedagar. Det är absolut inte det att jag saknar personen i fråga, men jag kände mig bara så fuktansvärt ensam. Det är mycket sånt där att vänja sig vid nu och jag kan inte hjälpa att jag måste gå undan och låta det rulla en tår eller två.

Sitter nu på mitt tredje och sista nattpass. Har egentligen fyra men min alldeles för bra kollega bytte imogon med mig så att jag får chansen att gå ut med mina vänner. Gillar inte att vara ute på juldagen pga att det är alldeles för mycket folk överallt, så vi satsade på annandagen ist. Smart val.

Annars har min jul varit fin.
Jag har sovit i min lägenhet två nätter nu och tänker fortsätta med det. Mat och sånt lär jag ju få fixa hos mamma ett tag till tills det att köket är klart. Det går väldigt sakta men säkert framåt.


Tack älskade familj och vänner för att ni finns där.
Ni är det bästa jag har.