Nattsvart.

Det är kolsvart ute nu för tiden, enda positiva med det är att man har möjligheterna att få se stjärnorna lite oftare. Jag gillar stjärnor.. Dom påminner mig om hur liten människan faktískt är.

Sitter och försöker få i mig ett kycklingbröst som min rara mor gav mig men det går inget vidare (varför smakar kycklingen skinka?). Åt dock upp en tomat och lite gurka, plus att jag hinkar kaffe som vanligt. Så med andra ord så överlever jag nog.

Skickade iväg ansökningar nu ikväll, håll tummarna. Jag behöver verkligen byta jobb så att jag också kanske kan få ett lite mer normalt liv. Lite avgörande dag imorgon, försöker att behålla det lilla lugn jag har kvar.

Har en lång natt framför mig.


Kreativiteten flödar, eller inte?

Sitter här och knåpar med mitt attans CV som ska skickas iväg fortast möjligast, men det går sjukt segt ikväll. Jag är inte så bra på att sälja mig på papper om man säger så. Becks påstår att jag är väldigt duktig på att nedvärdera mig själv, så jag kanske kan skriva det på meritlistan?

Annars så mår jag inte bättre än igår, har ont i både kropp och själ.
Har haft en sjuk smärta i foten i några dagar som gjort att jag haltar framåt lite sådär lagomt snyggt. Låter inte så farligt kanske men nu har det börjat sprida sig uppåt i benet längs vaden, vilket gör att benet vill vara som en ostkrok. Inte alltid så praktiskt.

Funderar på att försöka få i mig en ostmacka, jag känner mig faktiskt lite hungrig.




Scream your heart out.

Scream Awards -10 på 5:an inatt och jag myser lite lagomt med en kopp kaffe och en Nutrilett smoothie (kosthållningen på topp). Scream Awards är en sån där grej som får en liten Nörd som mig att bli alldeles skakig i tårna. Det bästa inom TV och filmvärlden i mina favorit-genrer, Sci-fi, skräck fantasy och så slänger vi in en klick av favoritserierna där också. ASbra! Blir mer och mer till mig för varje pris som delas ut.


Another day has passed.

Idag har jag ingen bra dag. Ångest, ångest, ångest. Och självklart ju mer jag funderar desto värre blir det, det är inget jag rår över. Skulle det finnas ett piller som gjorde en känslolös skulle jag utan tvekan ta det, för att må så här hjälper ingen.

Så.. Jag försöker andas och ta mig vidare därifrån.

Tillbaka på plåster.

Ikväll går jag på första nattpasset av fyra, så då passar jag på att börja med nikotinplåstrena igen. Jag vet ju att jag kan sluta nu och då är det bara att börja om igen. Så.. Nu tar jag några djupa andetag och plåstrar om mig!


Har i övrigt haft några ganska bra dagar nu. I tisdags träffade jag Ella för en sushi/kaffe på stan, väldigt trevligt då jag inte träffat henne på ett bra tag. Hoppas att det blir att träffas mer framöver! På kvällen gick jag och Kicki-Kaka på förhandsvisning av "Due date", grymt rolig film. Sista bussen inväntades på Bishop's med ett snabbt glas vin. Igår var jag på Birsta med mamma och syster. Hittade en jacka som jag funderar på att köpa, men det finns ju så mycket annat att lägga pengar på just nu.

Var och kollade på en lägenhet igår också. Ett totalrenoveringsobjekt. .. och då menar jag verkligen TOTALrenovering. Skulle vara tvungen att riva ut allt, garderober, kök, allt. Skulle ha varit en finfin affär för någon som hade tid. Dom hade ett bud på 35 000, men då får man räkna med en renoveringskostnad på kanske 70 000- 80 000 om man gör allt själv. Så nej. Men jag fortsätter att leta i denna djungel, för jag måste ju bo någonstans.

Kollat upp möjligheter för validering idag, börjar mer och mer inse att jag kommer måsta försöka läsa många ämnen på distans och sen validera ämnena jag kan. Ska ringa och koll

Värk i själ och hjärta.

Nyss hemkommen från arbetet, trött i kroppen och ont i själen. Iofs är det bra att jag har något att göra men jag önskar att det var något jag gillade att gå till. Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb, men bara inte där jag är. Dagen gick sakta men säkert framåt, men som alla andra dagar måste den ta slut.

Imorgon har jag tack och lov nästan hela dagen uppbokad. Goa Ella kände för en sushi-lunch, vilket jag tackar för då det kanske kan medföra att jag kan äta ett mål mat för första gången sedan i onsdags. Jag må behöva gå ned i vikt, men detta kanske inte riktigt är rätt sätt. På kvällen får jag hänga med Kicki-Kaka, vilket jag alltid uppskattar. Hon låter mig prata om jag vill och kan lätt få mig att tänka på andra världsliga saker om det behövs.

Ikväll tänkte jag lägga mig och glo på "Juno" som i min värld är alldeles, alldeles underbar.
En saga med lagomt olyckligt slut?


I övrigt vill jag bara tacka för de fina tankarna och vänliga orden jag fått, de värmer otroligt mycket.
Så.. Tack.

Tick, tack, tick, tack.

Idag har jag inte gjort ett endaste dugg. Hade tänkt att gått bort till Herr B's lägenhet och försöka plocka ihop lite kläder och sånt, men jag har skjutit upp det timme för timme och nu har jag ingen lust att gå dit. Så här sitter jag på min mammas soffa. 

Jag näst intill tvingade Kicki och Joel att underhålla mig igår, det var uppiggande iaf. Tur att dom orkade med mig för hade jag behövt sitta här igår hade jag troligtvis hoppat ut genom fönstret.
I övrigt är jag .. ledsen? Och det kommer jag att vara, jag är inte mer än en människa.

Nytt kapitel.

Jaha, två månader senare jag kommit på att mitt liv ska förändras så händer det något, i .. negativ riktning.
Mitt förhållande har väl inte varit tipptopp den senaste tiden, men jag trodde faktiskt inte att det det skulle sluta riktigt så här. På våran fyraårsdag bestämmer sig i alla fall Herr B att detta inte inte funkar längre, det blir inte bättre. Så det är bara att acceptera helt enkelt. Fast det är ju inte så enkelt som man skulle vilja? Jag vet att det här är ett utmärkt tillfälle att ta tag i mig själv och "laga" den den trasiga delen av mig, jag vet det. Men som sagt är det inte alltid så enkelt. Jag tappade ju inte bara min pojkvän nu utan även mitt hem sedan några år och min bästa ( och enda egentligen ) vän.
Så trots att jag vet att det här kanske är det bästa för mig just nu så kan jag inte känna det.
Utan i stället känner jag mig så fruktansvärt liten och ensamen, jag är egentligen ingetdera, men det känns så.

Så hur tar man sig igenom sånt här? Jag har alltid haft en förmåga att rymma, men det går inte den här gången. Bara allt det här praktiska, var fan ska man börja? Hur ska man börja? Det är ju knappt så att jag kan ta mig upp ur sängen ännu mindre försöka packa ned en halv lägenhet i kartonger som jag inte har någonstans att ställa.


Hela min kropp skriker efter hjälp.

RSS 2.0